Var nyss på gymet och tränade,i omklädningsrummet stog några killar i 20 års åldern och bytte om.Jag har träffat dom förut och brukar snacka med dom om träning,den här gången blev det en helt annan diskussion.
Jag började att prata med dom om självförtroende och självkänsla som är två skilda saker, berättade för dom att mitt självförtroende är ganska bra medans min självkänsla är mycket sämre.
Har insett mer och mer att min självkänsla är alldeles för dålig,jag tycker helt enkelt inte att jag är tillräckligt bra,tycker inte om mig själv tillräckligt och jag har aldrig gillat mitt utseende.
Min kropp har jag varit nöjd med men mitt ansikte har jag alltid haft svårt med ,styrketräningen har gjort min kropp snyggare i mina egna ögon men mitt mående har inte blivit bättre för det utan snarare sämre.
Jag har brytt mig alldeles för mycket om mitt hölje och alldeles för lite om mitt inre, det som verkligen är jag.
Jag har tränat mitt yttre och trott att det ska få mig att må bättre men faan vad jag lurat mig själv ,jag blir ju aldrig nöjd och jag har alldeles för stora krav på mig själv och det har fått mig att aldrig uppskatta de goda sidor jag faktiskt har.
Endast när man tycker om sig själv kan man må riktigt bra och jag måste träna på just det.
Den träningen börjar nu och kommer nog att vara livslång,att skriva om detta är en del av den träningen och att dela detta stärker mitt inre.
Jag kommer naturligtvis att fortsätta med min styrketräning så länge jag tycker att det är roligt men from nu så är mitt inre viktigare än mitt yttre.
Sköt om er och tro på er själva och på era medmänniskor.Mvh Vikingen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snyggt skott:-) Snart e hösten här igen och man får ta sig ut i skogen på "själavård".
SvaraRaderaHa det
/Tornedalingen
Jag förstår det du skriver till 100%, jag har alltid känt precis lika dant.
SvaraRaderaMan har mått dåligt hela sitt liv pga sitt utseende, men när man väl har lyckats bli mycket sörre å bättre form som man drömt om så är man långt ifrån nöjd ändå. Idag har man sämre form än någonsin och man önskar bara att man kunde få vara i den dära bra formen igen, dvs den formen man en gång i tiden var väldigt missnöjd med.
Tyvärr tror jag det finns många som känner på detta vis, kanske därför många börjar träna på gym över huvud taget.
Kul att du börjat skriva om detta ämne, dina känslor och tankar...hoppas och tror du kan motivera sådana som mig att tänka positivt.